Karbonatisering

Vid besikting av betongkonstruktioner utförs vanligtvis mätning av betongens karbonatisering. Vid karbonatiseringsmätningen mäts även på vilket djup som ingjutet stål finns i betongkonstruktionen. Karbonatiseringen är ett mått på betongens åldrande. När cement tillverkas bryts kalksten som mals. Den malda produkten bränns vid höga temperaturer varvid kolföreningar försvinner från materialet. Under 2:a världskriget och åren efter detta rådde brist på förbränningsmaterial, varför den malda produkten brändes vid lägre temperaturer med följd att viss mängd kolföreningar kvarstannde i produkten. Denna typ av cement kallades för ersättningscement (E-cement).

Då en betongkonstruktion är nygjuten har betongen ett högt pH-värde. Detta medför (om inblandning av klorider ej skett) att ingjutet stål är korrosionsskyddat oavsett vilken relativ fuktighet betongen har. Med tiden reagerar dock betongen med koldioxid som finns i luften – betongen karbonatiserar. När betongen karbonatiserar sjunker pH-värdet och den korrosionsskyddande förmågan upphävs och stålet kan korrodera beroende på den relativa fuktigheten.

Korrosionsprodkterna har betydligt större volym än det urpsrungliga stålet hade, varför det täckande betongskiktet spricker och till slut skalas av. Karbonatiseringen innebär att produkten återgår till det det material som det bestod av innan brytning och bränning. Det är av vikt att känna till om armeringen befinner sig i korrosionsskyddad miljö eller ej.